Vaktlar!

Efter några månader som histaminintolerant konstaterade jag till min fasa att även ägg gjorde mig dålig, tydligen är äggvitan histaminrik. Suck, ägg som är så gott, praktiskt och ingår i massor av maträtter, bakverk mm. Och jag som skulle skaffa höns när jag orkat ta i tu med mitt uthus och blivande hönshus...

Så när jag läste på SIGHI listan, min nya vän i att försöka förstå vad jag kan äta och inte så stor det Quailegg = 0 (chicken egg = 2 och rödmarkerat, listan går till 3) hmm, Quail, jag som är så dålig på engelska men som tur var finns ju google. Quail är vaktel, små hönsfåglar som lägger väldigt vackra små ägg. Oj, kan man ha vaktlar och de äggen är ingen histamin i! Sagt och gjort, jag snickrade en vaktelbur och gav mig ut på Blocket. Jag hittade en trevlig tjej i Odensbacken, Sara Andersson, som sålde vaktelkycklingar. Jag ville köpa små, nykläckta, så jag minimerade risken att få in smittor. Sara var dessutom extremt noggrann med att inte få in smittor själv så det kändes tryggt.

Så i mitten av juli hämtade jag 15 st små pluttisar:

Vaktlar är helt faschinerande små varelser, de blir vuxna på 6 veckor! Så dessa små dunbollar växte fort och började värpa när de var 6-7 veckor gamla. Helt otroligt! Som brukligt är så blev hälften av dem tuppar och tuppar går inte att ha ihop, de slåss. Så en blev kvar och en sålde jag, de andra fick jag vackert ta mig i kragen och slakta. Det kan tyckas makabert, men hellre det än att de skadar varandra så de dör. Dessutom är vaktelkött jättegott, en slaktad jumbovaktel är en lagom protion. 

Och jag tålde äggen! Jag kan äta hur många vaktelägg som helst utan att bli dålig! Helt otroligt, och jätte, jätteskönt att ha den möjligheten. Äggen väger ca 15 gr/ st från mina japanska jumbo vaktlar så går det ca. 4 vaktelägg på 1 hönsägg. Det finns kinesiska vaktlar som är jättesmå, ofta hållna som burfåglar och så finns det japanska vaktlar. De japanska vaktlarna delas in i 3 storleksgrupper, japansk vaktel ca. 150-200 gr, Jumbo vaktel, ca 200-350-400 gr, fläskvaktel från 350-400 gr och uppåt, fast det står olika på olika ställen så gränserna är på ett ungefär. 

Vaktlar har dock en nackdel och det är att de inte blir så långlivade, runt 2 år blir de. Så jag insåg att jag behöver få fler vaktlar så jag klarar mig, så jag införskaffade helt enkelt en äggkläckningsmaskin. Nu har jag kläckt fram både hönskycklingar och egna vaktelkycklingar men det får bli inlägg senare.

Här är de vuxna vaklarna, så duktiga, 1 ägg/ dag varje dag för varje vaktelhöna! 

Histaminintolerans

På det årliga julbordet 2018 så blev jag väldigt sjuk, yr, hjärtklappning, påverkan på andningen, diarré och kräktes. Jag blir alltid sjuk på julbord så det var ingen nyhet, men jag började i alla fall läsa lite mer ingående vad det tusan kunde bero på. Efter lite sökande på det allvetande internet så fann jag information om histaminintolerans, HIT. Det ger liknande symptom som jag hade och dessutom ofta problem med rinnsnuva, nästäppa mm som jag lidigt av i hela mitt liv. Många med HIT har ofta även hudrodnader/flush men det har inte jag.

Så när julskinkan var slut så testade jag att äta histaminfritt, samt ta allergitabletter (antihistamin) dagligen. Wow!! Jag kunde andas genom näsan! Det var en otrolig upplevelse, det har jag annars bara kunnat uppleva när jag behöver ta nässpray, men nässpray kan man ju inte ta dagligen då blir ju näsan förstörd. Min mage blev också helt annorlunda, inga diarrer, inga kramper, ingen förstoppning däremellan, ingen uppblåsthet och fisarna minimerades. Även min astma som jag inte riktigt förlikat mig med att jag ens har (varför skulle jag få astma som aldrig rökt) försvann.

Dessutom var den extrema trötthet som jag ofta lidit av mycket bättre, även nedstämdhet som jag av och till drabbas av när livet känns helt hopplöst var faktiskt som bortblåst. Även min hemskt vidriga men helt oförklarliga nackvärk visade sig försvinna med kostomläggningen, alltid dagen efter reaktion med diarre fick jag nackvärken, så illa så det bara var att lägga sig. Helt otroligt att det kan bero på kosten.

Efter några månader så tänkte jag att jag faktiskt kanske skulle gå till vårdcentralen och se om de kunde ta några tester, det går att testa hur mycket av ensymet diaminoxidas, DAO, man har. Så inför läkarmötet började jag äta lite mer histamin så inte testet skulle bli missvisande. Men usch det var inte roligt, symptomen kom tillbaka, tröttheten och nedstämdheten likaså. Inte kul alls. Läkaren på VC hade aldrig hört talas om histaminintolerans, men han var vänlig att googla lite och skicka ett DAO prov till Salgrenska på analys. Det visade sig att jag hade 9 i DAO värde, gränsen för att ha histaminintolerans går vid 10 så jag har inte några katastofala siffror, men uppenbarligen tillräckligt för att få reaktioner. Nu vet jag att värdet kan pendla lite samt att histaminintolerans kan även vara när man producerar för mycket histamin i kroppen eller att histaminet inte bryts ner på cellnivå.

Efter VC besöket var det i alla fall en lättnad att komma hem och få dra i gång med låghistaminkost igen samt antihistaminer. Och visst kan det tyckas som ett pyssel att kolla vad som är histaminer i samt att hela tiden tänka på kött och fiskhantering (histamin bildas när det ligger för varmt) men det är helt klart värt det. De gånger nu när min "histaminhink" blir full och rinner över och jag blir dålig så kan jag inte riktigt fatta hur jag orkade leva med det innan.

Nu trodde jag även i 25 års tid att jag var laktosintolerant, men blev ju dålig ändå titt som tätt. Jag tänkte att jag "måste ha fått i mig något med mjölk" men det var ju egentligen väldigt konstigt i så fall eftersom jag kunde äta en glass utan problem. Givetvis är jag också diagnostiserad med IBS och har under flera perioder testat att äta glutenfritt utan att nå någon som helst förändring. Nu förstår jag ju att det är histaminet som spökat hela livet.

Så nu undviker jag tomater, spenat, vin (utom låghistaminvin), surkål, fermenterade produkter, julbord, kött och fisk som legat i rumstemperatur, ägg, salami, lagrade ostar mm mm. För att få koll på detta finns en lista SIGHI som man kan titta på samt en app "All i can eat" som är bra, för histamin finns i mycket. Men som sagt, helt klart värt det! Min livskvalite har förbättrats avsevärt!

Ympning av äpple

I vintras när jag med gjädje åt mina sparade vinteräpplen så funderade jag kring att jag gärna skulle vilja ha lite mer vinterfrukt i teädgården. Varför inte ympa in?

En granne här har ett fantastiskt gott vinteräpple, Signe tillisch, som jag gärna skulle vilja ha själv. Så jag läste på i både böcker, på nätet och tittade på alla möjliga youtubeklipp (bla. Fstv.se, som jag tyckte var enkel och bra). Så i slutet av januari så bad jag grannen om lov att få ta 5-6 kvistar från södersidan på deras Signe Tillisch träd. Dessa grenar lindade jag sen in i först blött torky, så tidningspapper utanpå det. Sen in i jordkällaren. Någongång i mars-april var jagute och vattnade lite på dem.

Så den 19 maj kom min mosters man Roland som har ympat förut så då passade jag på att få lite assistans och goda råd. Vi ympade efter denna modell (från boken Beskärningsboken av Alm, Veltman & Vollbrecht) fast jag ville använda bivax istället eftersom jag hade det hemma.

Bast att linda fast ympen med hittade jag på Lidl, finns säkert i blomsteraffärer också.

Jag valde att göra tre ympar, en gren med en ymp och en gren med två ympar på i fall de inte skulle ta sig. Först sågades en lämplig gren på äppleträdet av, så skars  barken upp, ett rakt, rent snitt.  Lika djupt som ympkvistens snedskärning in till märgen i mitten. Sen pressades ympkvisten ner i skåran och lindades fast riktigt tight med uppblött bast.

Efter det så smetades uppvärmd, smält bivax på allting, så det blev helt tätt. Även toppen på den lilla ympgrenen som nu bara var 3 "ögon" hög, fick sig en liten bivaxtopp.

Så var själva ympningen klar och det är bara att hålla tummarna för att det tar sig. Efter bilden togs så satte jag dit en torr gren som var högre än ympen som fåglarna förhoppningsvis väljer att sitta på istället för den ömtåliga ympkvisten. Sen utanpå det fick den en plastpåse som lite extra skydd. Här är en bild från juni med påsen på, men här har ympen redan börjat växa inne i påsen.

I dag, 16 juli tog jag bort plastpåsen, nu har det regnat en del och ympkvistarna har alla växt ur påsen :-) hoppas att de tar sig och klarar sig i längden!

Grenen med två ympar, det är dags att tejpa dit en större fågelgren.

Grenen med en ymp växer bra den med.

Målning i vårvädret

Vilken vårvärme vi har! Bäst att passa på att utnyttja den på bästa sätt. Jag tog hem en skylift och målade södergaveln på huset igen. Jag och barnen målade huset för 2 år sedan, men södergaveln var i så pass dåligt skick då att den efter en ordentlig borstning med stålkvast hade behövts målas två gånger men tiden fanns inte. Så nu fick den sig en ordentlig uppfräschning igen. Nu hoppas jag att den ska klara sig i åtminstone 5 år.

För att ta hem en skylift, backa in på tomten utan att meja ner staketet eller huset är ett ordentligt företag för en ensam kvinna. Men skam den som ger sig, jag vann över den drygt två ton tunga skyliften och lyckades manövrera den så hela gaveln, inklusive vindskivor och fönster fick ett lager ny färg på sig!

En bild är uppe i från nocken, bilen ser ut som en liten plutt där nere.

Dörrfoder

Äntligen blev det av att slipa, spackla och måla dörrkarmen och dörrfoder i mellan kök och hall. Familjen som bodde här innan måste ha haft barngrindar överallt i huset för i alla dörrkarmar är det hål överallt, plus att det är avskavd färg och allmänt slitet. Det här är kanske inget jättemåste jobb men det är kul när det blir fint efteråt. Det passar också bra att småpyssla lite inne en sådan här kall och snöig vinterdag. Nu blir det till att ta alla dörrkarmar och dörrfoder vartefter. Vissa dörrhål ska få nya foder. Efter ett besök på Bettna såg i somras så visade det sig att de hade nyligen gjort en ny profil på dörrfoder som de nu säljer och den är identisk med mina orginalfoder. Jättekul att det går att komplettera med dem så det blir enhetligt och fint vartefter.

Ett par bilder, en före och en efter:

En annan detalj som kanske inte jag hade valt att göra var att de tidigare ägarna hade lagt en ny golvlist utanpå den gamla, jag är i och för sig glad för att de inte tagit bort den gamla skurklossen och den gamla listen i alla fall i det här lilla hörnet. Men inte kunde jag tycka att det var snyggt att ha dubbla golvlister i olika färger, men vi tänker väl lite olika har jag märkt 😉

Äntligen skafferidörr

Nu under julledigheten så tittade jag in på en loppis här nere i byn, vid Ludgo macken. Och fann ett par underbara gamla pardörrar, visserligen utan karm, men jag kunde inte låta bli att köpa dem för 50 kr. Det är dörrarnas orginalfärg som är kvar, baksidan är obehandlad. Nu har tyvärr den vackra dalablå färgen krackelerat lite, ser nästan ut som om de varit utsatta för hög värme. Kanske en kvarleva från den gamla verkstaden vid macken i Ludgo som brann på 50 talet. Men visst är de charmiga precis som de är. Nu hade jag ju inget användningsområde för pardörrar tyvärr, de är inte så höga heller. Men så kom jag på att den ena kanske kan funka som skafferidörr. Jag har länge velat fixa en dörr för skafferiet, som stått öppet sen jag flyttade in. Men det har varit lite svårt att lösa eftersom det inte finns någon karm och heller inte plats för en karm. Samt att den övre delen är för sig själv och den vill jag gärna ha öppen för ventilationen i huset (där sitter en hederlig ventil som får stå lite på glänt). Så, in och testa och bingo, det var nästan helt rätt höjd, och bara lite för smal, det blir till att bygga igen lite på ena sidan bara. Men det gör ju inget. Så sagt och gjort. Det fick bli en vit igenbyggnad, och så målade jag alla lister runt skafferiet vita också, det har alltid känts lite halvfärdigt med de där furufärgade listerna.

 

Ett par före bilder, jag måste bli bättre på att fota mina projekt före...Den ena bilden här är från visningen på huset, men det är ju inte liksom så att skafferiet är tomt och rent till vardags... så bilden på den nya kyl & frysen får visa hur skafferiet såg ut, även om det bara är med i ena kanten. Mycket saker har man i ett skafferi, lite rörigt att ha det öppet. Jag har funderat på ett draperi, men det känns lite opraktiskt och så köpte jag faktiskt en dörr på Ikea en gång, den är svart som resten av inredningen, men den är så hög och smal att den hade gått från golv till tak samt behövts byggas igen mer än nu. Nu är i alla fall den gamla halva pardörren på plats och jag är nöjd, hoppas bara att min trevlige granne som är låssmed kan fixa låset också. Det övre skåpet har bara en liten spetsgardin så luften från ventilen kan cirkulera i huset.

Någongång ska jag ta i tu med resten av köket. Köket var rätt nyrenoverat när jag flyttade in så det projektet har fått vänta. Lite detaljer har jag dock gjort, en ny besticklåda (tack Roland för hjälpen), målat fönsterfoder, satt dit en saknad lucka och bytt handtag på köksluckorna. Så blev det nytt golv också för något år sedan efter att mössen ätit hål på diskmaskinslangen så det blev en vattenläcka. Men planen är att såsmåningom ta ner den moderna pärlsponten med spottar från taket (furufärgad, mörk...) och istället återanvända den till att göra bröstpanel i köket som målas i någon trevlig färg och nya tapeter ovanför det samt att ta fram det gamla äkta pärlsponttaket som finns dolt under lager av nyare tak. Jag har öppnat en glugg och tittat i taket på skafferiet, ser riktigt fint ut. Så ärligt talat är jag inte så förtjust i svart köksinredning, men luckorna är i alla fall av riktigt trä så de ska målas såsmånginom. Men som sagt, köket funkar som det är så tiden lägger jag hellre på mer akuta projekt än så länge. Men det var skönt med en skafferidörr i alla fall. Här kommer köket som det ser ut idag. 

Lilla toan

Ja, den lilla toan nere, den var nog värst av alla med tanke på färger. Fotografen som fotade till försäljningen sade att det var det värsta han varit med om, hur ska man kunna redigera det där? Här måste barnen som bodde innan fått fritt färgval ☺Det framgår inte riktigt på bilden hur skarpa färger det var, superorange, turkost och svart, ränderna var inte heller riktigt raka...Seriefigurerna överallt var klistermärken.

Det här stod jag inte ut med ens när jag kom dit för att pyssla innan vi flyttade in, det var bara att måla omgående! Jag valde bruten vit linoljefärg (kittvit) som jag målade över de där ränderna. Det tog några strykningar innan det täckte. Men något jag inte tänkt på är att vit linoljefärg mörknar om det inte får solljus på sig, så numera är toan vaniljgul. Men det funkar ju bra det också.

Lite skillnad blev det allt! Toastolen är densamma, den och handfatet var relativt nytt. Hyllan är ett CD-ställ från IKEA, det passade bra in i hörnet vid murstocken. Vartefter kommer nog den här lilla toan att få ett nytt lyft, glasfiberväven på väggarna bubblar sig på några ställen, underarbetet var kanske inte så noggrant innan ränderna kom dit. Men än så länge funkar det här, men när andra projekt är klara så kommer jag nog ta i tu med det här igen.

Hallen uppe

På övervåningen finns en stor möblerbar hall, troligtvis var den förr kök för på ytterväggen finns en ventil för skafferi och innerväggarna har varit klädda med pärlspont (finns kvar under, men vet ej om den täcker hela, kanske var köksskåp delvis?). Här i hallen var det också nytapetserat efter de hade flyttat ut, så den var okej. Mönstret ger lite grafisk 50-tals känsla och jag vande mig snabbt vid den. Här har de monterat spotlights i taket, lite läskigt tycker jag eftersom halogen-spottar blir väldigt varma och det gamla masonite-taket ligger nära. Men nu har jag köpt nya transformatorer så elektrikern ska få komma och installera Led belysning i stället, det blir inte lika varmt.

Badrummet är i ordninggjort 2004, vet inte om det var då det byggdes badrum där för första gången, men furudörren kan tyda på det. Badrumsdörren var ritad på med rött tusch, så den har jag nu målat, samt golvlisterna i hallen och de andra dörrarna. Golvet var ett fult, slitet, billigt laminatgolv så det slängde jag ut efter att jag målat taket. Under fanns ett trägolv, säkert från början tänkt som undergolv till linoleummatta eller så men ser så fint ut att det får vara framme.

Ett par bilder före, med mörkt tak, furubadrumsdörren skymtar till vänster och det blanka laminatgolvet.

Och nu efter, ljusa dörrar, ljust tak och det gamla trägolvet.

Sovrummen

Gröndal har stora, luftiga, ljusa rum. På övervåningen är det två stora sovrum och på nedervåningen ett rum som jag nu använder som sovrum, men i framtiden kanske blir matrum. När vi tog över Gröndal så var mitt sovrum helt nytapetserat, de som bodde innan hade sex barn som hade busat runt ordentligt i huset, så jag antar att mitt sovrum behövde ett lyft innan de sålde. Tapeten som sitter är ljust gråvit med lite mönster, helt okej. Men golvet behövde slipas och så var det mörka furulister i taket som satt lite på trekvart. Elkablarna var ditspikade med stora plastklammer och satt som en orm utmed den mörka taklisten. Småpiff, jag vet, men det var ändå skönt när det blev fixat.

Mitt sovrum innan golvet slipades och de mörka furulisterna togs ner, under fanns den gamla vitmålade listen kvar. Elkablarna spikades upp lite rakare och såsmåningom ska även plattorna i taket ner.

Rummet på nedervåningen har två stora fönster och är ljust och vackert. Tyvärr fanns här innan en kakelugn, men den är riven sedan länge (bitar av en rund, vit kakelugn fanns i trossbotten)

På övervåningen huserar tjejerna, i deras rum var det tapetserat bara ett par år innan vi flyttade in, men tyvärr var tapeterna lite rivna, ritade på och skadade. Så vi valde att måla deras rum i en ljust grå färg. Taken var i pärlspont, furu, mörknade av åren som de suttit där. Golven är fina trägolv, tyvärr så är de också lite skadade av barnen, hack och färgfläckar. 

I Olivias rum finns som en sovalkov, den var målad med svart sprayfärg och inte riktigt färdig i finishen. Hennes dörrar i rummet var täckta med masonite, dörrfodren och golvlisterna var släta. På murstocken hittade vi tidningar de tapetserat med 1950. Så troligtvis fick sig Gröndal en ordentlig modernisering 1950. Vilken tur att de inte rev ut de vackra spegeldörrarna utan bara klädde dem med masonite. Så har också många delar i huset klarat sig från moderniseringens mode, de gamla vackra fönsterfodren är kvar i hela huset och vardagsrummet är intakt med de gamla golvlisterna och kakelugn. Spegeldörrarna är nu slipade och målade, samt fått ett handtag som liknar orginalet (finns två orginal kvar, de ska få sitta på nedervåningen).

Hmm, ser lite vitt och tråkigt ut på bild, men är mysigt i verkligheten. Jag får ta en bättre bild när det är dagsljus. 

Ellens rum har vi också målat, hon vill nu tapetsera eller måla om och det är ju inga problem, vi får se vad det blir men lite mer färg skulle inte skada. Där målade vi taket direkt när vi flyttade in, nog för att jag gillar trä, men det blir verkligen ett lyft när man målar mörknad furupanel! Pärlspontpanelen är relativt ny, men den får vara kvar eftersom huset har en historia med pärlspont nästan överallt.

Gröndal - Vardagsrummet

Mitt vardagsrum är numera ett ljuvligt rum med fin, lugn stämning. Mina grannar som var på besök häromdagen höll på att somna när de kom in och landade i soffan. Och jag trivs, jag gillar mina ljust grågröna väggar, kakelugnen och de såpskurade golven. Men så såg det inte ut innan. När jag köpte huset var vardagsrummet lila, det var väl egentligen inget fel på färgen mer än att den var aningen för skarp och mörk för min smak.

 Men så var det också så otroligt mycket hål i väggarna. När jag spacklat i alla hålen (med linoljespackel som man tar ganska lite av så det blir inte så stora pläser som med traditionellt spackel) så såg det ut som om någon skjutit med hagelbössa inne, det var hål både högt och lågt!

Jag valde att måla de tidigare tapetserade väggarna med matt linoljefärg från Ottossons. Jag beställde pärlgrå, men den drar lite åt grönt. Det är väl en levande färg som kan skifta lite, men jag trivs bra med färgen som den är. Men jag måste säga att den matta linoljefärgen var smått otrolig! Den täckte fint efter bara en rollning! Helt otroligt med tanke på att färgen innan var så pass mörk. Och så här tre år senare så är fortfarande väggarna jättefina. När jag målade beställde jag samtidigt en gammaldags bård från Gysinge som passade bra in i färgskalan. Taket målades samtidigt.

Golven i både vardagsrummet och mitt sovrum i anslutning var väldigt slitna. De var fernmissade eller lackade och så nötta att det var stigar i dem. Jag funderade på olika möjligheter att få bort det, men kom tillslut fram till att det var bäst att slipa dem. Det var ju inga supergamla kilsågade skurgolv utan dessa har säkert lagt in i samband med den stora totalrenoveringen 1912. 

Golvet innan.

Och efter slipning.

Så till att välja ytbehandling på mitt nyslipade grangolv. Lack gick bort direkt eftersom jag har hund, det blir så lätt repor i lacken och sedan kommer fukt och det blir fula gråa repor. Jag funderade också på att olja det, men då blir det lätt mjukt och mörknar lite. Hårdvax var ett annat alternativ, men efter att ha läst lite om folks erfarenheter tillsammans med hund gick det alternativet bort också. Så tillslut blev det skurgolv. Linoljesåpa och skurborste inhandlades och så skurade jag. Först kändes det som om jag ruggade upp den härligt lena ytan med skurborsten och det kalla vattnet, och kanske borde jag ha slipat av det lite lätt innan fortsatta skuromgångar. Men jag skurade säkert 4-5 ggr och då märkte man att vattendroppar pärlade sig lite på ytan. Nu så här 3 år senare så är fortfarande golvet väldigt fint, jag moppar det normalt bara med kallvatten och en rejäl skvätt linoljesåpa i vattnet. Men nu till jul så tog jag tag i att skura det med borste igen, i alla fall där jag kom åt för de tyngsta möblerna. Jag måste säga att det är ett otroligt praktiskt golv, och fortfarande fint trots att hunden och katten kör värsta bus-racen över det dagligen...

Bild nu knappt tre år efter slipning och såpskurat, i värsta gång och bus stråket i vardagsrummet. Det är fortfarande väldigt ljust och fint. Bilden är tagen utan blixt i bara lampsken, det upplevs ljusare på dagtid. Så en sista bild på mitt härliga vardagsrum nu i juletider!